alla fall, det går lika bra att fira två dagar i efterskott också. Nästan.

Den här bloggen är, av alla bloggar jag drivit, den jag hållit fast vid allra längst och är numera den enda jag skriver i. Jag har inga planer på att ta en paus, och inte heller en endaste tanke på att sluta heller, jag har blivit nästan läskigt beroende, om inte annat av er läsare och era kommentarer. Så tack för dem, och för er, och för att ni fortsätter läsa.