Det som hänt är så fruktansvärt, så ofattbart, så gränslöst sorligt på så många nivåer. Bara tankarna gör ont. Inte bara de på all den sorg och rädsla som kommer överskugga de berördas liv så länge, utan också på insikten vilket angrepp mot vår frihet och vår demokrati detta är och har varit. Det skrämmer mig så oerhört. Är det här vad världen har blivit?

Samtidigt känns det så fel att detta berör mig, och resten av världen, så starkt; samtidigt som vi knappt reagerar på alla andra tragedier, med tusen och åter tusen offer, som inträffar varje dag. Det blir så verkligt på något sätt när det är så nära en, men det är sorgligt att det ska behöva vara så. Tycker Underbara Clara sätter ord på det här.