Nu har jag tagit de första små stegen mot att göra något som jag började fundera på för över två år sedan - lämna Sverige för ett år och tillbringa det i USA som Au Pair. Jag är bara i ansökningsstadiet än så länge, och håller på att fylla i alla tusen olika papper och blanketter som behövs innan man ens kan få börja ta kontakt med familjer. Men ändå, jag är på väg. Och det känns så himla bra!

Kommer sakna mina underbara, underbara vänner och min fantastiska familj och släkt så mycket att det (redan) gör ont, men jag känner ändå, efter mycket velande, att det här är något jag måste göra. Jag är skyldig mig själv det. Jag tror jag behöver lämna mitt gamla liv bakom mig för ett litet tag, och komma till ett nytt land med helt nya människor, där jag inte behöver vara exakt den som jag har varit de senaste arton åren.

Hur som helst, om allt går som det ska sitter jag på ett flygplan över Atlanten i början av september. And don't it feel good.