Imorse ringde min farmor och bjöd mig på bio. Och såklart sa jag ja (who wouldn't?) och bestämde mig för att se Marie Antoinette (som för övrigt vann en Oscar för bästa kostym) eftersom att den verkade helt underbar. Och gud vad jag hade rätt. Jag älskar den. De söta feel good-filmernas film. Så otroligt underbart ljuvlig. Fantastisk kostymering, fantastiska skådespelare (det här får mig att inse hur otrolig Kirsten Dunst egentligen är) och ja.. hela filmen är helt enkelt underbar. Gå och se! Just nu känner jag att jag bara vill se ut som Kirsten och dricka champagne och äta bakelser i min rosa spetsklänning med en vacker urringning. Och ha hennes underbart söta barn. Och ett eget palats. Och Axel von Fersen (ge mig!) Och en miljard par skor.
Nej hörni, den här filmen var helt klart en av mina favoriter, så otroligt fin och underbarunderbar. Det enda dåliga var slutet, istället för att sluta historien som den egentligen var (med galjotinen, fångenskapen och allt) så fick den ett happy ending á la Hollywood (fast det gjorde ingenting, för jag var så inne i filmen så att jag säkert börjat gråta ifall filmen fick ett sorgligt slut. Japp, till och med jag som inte ens grät till Titanic).

Nu har jag verkligen lust att skicka någonting dyrt och fint till Sofia Coppola (och till han som spelade Axel, haha), men jag har inte den budgeten eller det inflytandet. Tyvärr. Nu blir det läsning av Stil som damp ner i brevlådan igår. Sedan - sängen (Göteborg imorgon och jag har inte ens börjat med att packa)